Rostfritt stål prissätts efter vikt, och det finns två "vikter": teoretisk vikt (beräknad från måtten) och faktisk vägd vikt (vägd på våg). Skillnaden är naturlig och beror främst inte på "felaktig våg" utan på geometri och toleranser.
En rad för bedömning
Negativ tolerans inom tillåtet intervall är huvudorsaken till att teoretisk vikt överstiger faktisk vikt. Kontraktet måste ange om prissättning sker "efter teoretisk vikt" eller "efter faktisk vägd vikt", samt vilken tabell som gäller för tjocklekstoleransen — den meningen eliminerar alla framtida tvister.
Hur teoretisk vikt beräknas
Vanlig formel för stålplåt/stålband:
Vikt(kg) = Längd(m) × Bredd(m) × Tjocklek(mm) × Densitet(g/cm³)
Densitet väljs efter materialbeteckning (vanliga värden):
- 304 / 304L / 316 / 316L: ca 7,93 (316L används ofta 7,98, skillnaden är liten);
- 321 / 316Ti: ca 7,9;
- 2205 duplexstål: ca 7,80;
- 430 ferritiskt: ca 7,70.
Rör, rundstång och flatstång har sina egna formler (i grunden "tvärsnittsarea × längd × densitet").
Tre felkällor
① Tjocklekstolerans (den största posten). Standarden tillåter negativ avvikelse i tjocklek (tillåtet värde varierar mellan standarder och tjockleksintervall). En plåt med nominell tjocklek 2 mm kan i praktiken vara 1,8 mm — vikten minskar då med ca 10%. Det är inte "fusk" utan standardtillåtet; men om kontraktet bara anger "efter teoretisk vikt" betalar köparen för 2 mm men får 1,8 mm material, och mellanskillnaden blir en tvist.
② Densitetsval. Olika materialbeteckningar och standardhandböcker anger något olika densitet (7,93 vs 7,98), vilket blir pengar vid stora volymer. Teoretiskt bör densiteten för aktuell beteckning användas, i praktiken räknar de flesta med 7,93.
③ Skärförluster och kanter. Rätning, slitting och laserskärning ger kant- och ändförluster. Teoretisk vikt beräknas på färdiga mått, medan faktiskt materialåtgång är större — detta syns vanligen i bearbetningskostnaden snarare än i viktskillnaden, men måste anges vid offert.
En tabell visar var skillnaden ligger
- Nominell 2,0 mm, faktisk 1,9 mm → teoretisk vikt ca 5% högre;
- Nominell 2,0 mm, faktisk 1,8 mm → teoretisk vikt ca 10% högre;
- Nominell 10 mm, faktisk 9,7 mm → skillnad ca 3% (negativ tolerans är relativt mindre för grov plåt).
Tunn plåt uppvisar lättare en tydlig "teoretisk tyngre än faktisk" än grov plåt.
Så skriver du inköpsavtalet utan att förlora
- Lås prissättningsmetoden: teoretisk vikt / faktisk vägd vikt, välj en;
- Ange tjocklekstolerans tydligt: enligt vilken standard och vilken klass (skillnaderna är stora, se separat artikel om tjocklekstolerans);
- Separat överenskommelse om negativ tolerans tillåts: vill du "endast positiv tolerans" skriv det uttryckligen, priset blir annat;
- Vägplats och vägningssätt: vägning vid fabrik eller vid ankomst, vilket felintervall som godkänns;
- Densitetsval: vid stora volymer ange vilken densitet som används.
Vanliga fallgropar
- Offert efter teoretisk vikt, leverans debiteras efter vägning (eller tvärtom), båda parter räknar och accepterar inte den andres siffror;
- Man tittar bara på "lägre totalpris" utan att se toleransklassen — material med stor negativ tolerans har lägre styckpris men räcker inte i praktiken;
- Man använder densiteten för 304 för att beräkna vikten av 2205 (7,93 vs 7,80, skillnad 1,6%);
- Man bortser från skärförluster och räknar baklänges inköpsvolym från färdiga mått, och det fattas alltid lite till slut.
Ange materialbeteckning, dimension och prissättningsmetod, så offererar vi teoretisk vikt och faktisk leveransvikt enligt tillämplig standard och anger toleransklass i kontraktet — vikten blir tvistfri när den är tydligt skriven.
