Två grundläggande fakta om laserskärning av 316L: kvävgas måste användas (inte syre), annars oxiderar snittet och kräver efterbearbetning; men kvävgasskärning saknar oxidationsvärme och bygger helt på att smältan blåses bort, vilket gör den känsligare för parameteranpassning — det är så slagg uppstår.
Bedömning i en mening
Mjukt slagg i botten (går att knacka bort, klibbigt) beror oftast på för låg hastighet eller för hög effekt; hårt slagg i botten (går inte att knacka bort, glänsande) beror oftast på för hög hastighet eller otillräckligt gastryck. Avgör först vilken typ det är, justera sedan parametrarna — justeringsriktningarna är helt motsatta.
Varför 316L skärs med kvävgas
- Syreskärning bildar ett oxidlager (svart) i snittet, vilket direkt försämrar korrosionsbeständigheten hos rostfritt stål och kräver betning eller slipning efteråt;
- Kvävgas är ett inert skydd, snittet blir silverblankt och i stort sett oxidfritt, och kan svetsas eller användas direkt efter skärning;
- Priset: ingen oxidationsvärme, skärhastigheten är lägre än för kolstål vid samma effekt, särskilt tydligt för tjocka plåtar.
Tre former av slagg och justeringsriktning
- Mjukt slagg i botten (hänger kvar utan att falla, går att knacka bort): för mycket smälta. Sänk effekten, öka hastigheten eller sänk gastrycket (för högt tryck blåser smältbadet för brett);
- Hårt slagg i botten (sitter hårt, glänsande): smältan stelnar innan den blåsts bort. För hög hastighet eller otillräckligt gastryck — höj trycket, sänk hastigheten;
- Grov sida, djupa räfflor: fel fokusläge eller smutsig lins/munstycke. Kontrollera fokus först, sedan munstycket.
Parameterintervall (referens, måste provskäras per maskin)
Olika effekter och olika maskintillverkare skiljer sig kraftigt, nedan är endast vägledande referens:
- Gastryck: kvävgasskärning av 316L använder vanligen 10–14 bar (tunnare plåt kan ha lägre, tjockare plåt kräver högre); otillräckligt tryck är den vanligaste orsaken till hårt slagg;
- Fokus: 316L använder vanligen negativt fokus (fokus under plåtens yta, cirka -1 till -3 mm beroende på plåttjocklek), positivt fokus orsakar slagg i botten;
- Hastighet: 30–50% långsammare än kolstål av samma tjocklek; för hög hastighet ger hårt slagg, för låg ger mjukt slagg och överbränning;
- Munstycke: diametern måste matcha plåttjockleken, smutsigt munstycke eller fel centrering orsakar direkt ensidigt slagg.
En praktisk bedömningsordning
- Kontrollera först snittets färg: svart innebär oren gas eller inblandat syre (kontrollera gaskällans renhet och ledningar);
- Kontrollera sedan slaggformen: mjukt slagg — justera hastighet/effekt, hårt slagg — justera gastryck/hastighet;
- Kontrollera sedan fokus och munstycke: byt till nytt munstycke och provskär en bit, det eliminerar hälften av problemen;
- Justera programparametrarna först sist: ändra bara en variabel i taget, annars går det inte att få ordning på justeringen.
Vanliga fallgropar
- Att byta till syre för att skära snabbare: snittet oxiderar och måste slipas helt före svetsning, vilket istället blir långsammare;
- Manometerns avläsning är ett "inställt värde", det faktiska trycket vid munstycket påverkas av ledningar och tryckregulator, måste verifieras;
- Att använda parametrar för tjock plåt på tunn plåt (för högt gastryck deformeras tunn plåt);
- Att slagg slipas bort manuellt utan att undersöka grundorsaken — vid serieproduktion överstiger slipkostnaden skärkostnaden;
- Att ignorera materialets ytbeskaffenhet: 2B och BA, kallvalsat hårt tillstånd och glödgat tillstånd har inte helt identiska skärparametrar.
Berätta plåttjocklek, maskineffekt, gastyp och önskad snittkvalitet, så ger vi rekommendationer för materialets ytbeskaffenhet (2B/BA) och planhetsnoggrannhet utifrån din process — slagg är ibland inte en parameterfråga utan en fråga om plåtens planhet och inre spänningar.
